Är jag vuxen nu?
Igår gjorde jag en väldigt (i mitt tycke) vuxen sak - jag skrev ett testamente. Inte för att jag har något som egentligen är värdefullt för andra förutom mej men ändå. Anledningen till att jag skrev testamente var att Anders också skrev ett där han lämnar lägenheten till mej (om han ordnar en livförsäkring också så kanske han råkar ut för en liten "olycka", moahaha) och då kändes det lika bra att jag också skrev ett.
Jag vet inte hur noga det är med testamenten, om man får ta med småsaker och sånt. Jag skrev iaf upp att katterna (eller eventuella husdjur som jag uttryckte det) går till Anders. Smycken, kläder mm. ska delas av mina två systrar. Det som kommer bli lite knepigt är att fördela mina mer åtråvärda saker mellan dem. Som det ser ut nu så får M Sandmanseriena, S Lenoresamlingen och sen får de dela på Gaimanböckerna (även om jag i ett svagt ögonblick lovade S att hon skulle få hela samlingen). Ok, det sista kanske är lite väl irrelevant att ta med - men det är ju viktiga saker det handlar om! På nåt sätt känns det också ganska underhållande att fundera ut vem som ärver vad när det gäller småsakerna. Jag funderar även på att göra ett "vitt arkiv" där jag skriver hur jag vill ha det med min begravning (kremering, ingen kyrka, ingen präst och Mad World med Gary Jules).
Jag har deklarerat idag också så till midsommar blir jag rik.
upplagd av Nina @ 00:21
4 kommentarer
4 kommentarer:
Det låter litet hemskt att skriva testamente.. Det är nog inte många i vår ålder som tänker på sådant, men det kanske är en bra grej att göra. Jag vet ärligt inte...
Det är mest pga lägenheten, om något hände anders så skulle den gå till hans mamma och jag skulle behöva flytta (inte för att det är jättehemskt att göra det men det är skönt att ha den tryggheten). Nu tror jag inte att någon av oss kommer gå bort den närmsta tiden men det känns bra att veta vad som kommer hända om det skulle vara så. Det känns också bra att min familj inte behöva reda ut vem som får vad av mina saker, att de vet hur jag vill ha det. Det är väl också ett sätt för mig att handskas med min dödsångest (som varit väldigt stark och jobbig nu på sista tiden), den känns inte lika överväldigande om jag vet vad som kommer att hända med mina tillhörigheter och hur min begravning ser ut. Det får mig att förlika mig lite med tanken på döden. Äsch, det låter kanske bara konstigt allting...
Det låter inte alls konstigt!! Och jag menar inte ur en praktisk synvinkel, utan för att vi med ångest och andra oförklarliga åkommor kan behöva ta tag i saker på ett mer fysiskt sätt. Min panikångest är helt borta eftersom jag berättat för nästan alla exakt hur JAG vill att de ska bete sig när jag får en attack. Jag har inte så mcyket värdesaker/affektionsprylar att dela ut, men så har jag bara en syster och en sambo som ska dela på det lilla också så jag har än så länge inget regelrätt testamente, men jag har länge funderat på att skriva ett, bara för att ha det ordnat och inte behöva fundera mer på det. Först måste jag dock bestämma mig för vilken typ av begravning jag vill ha, men det lutar åt organdonnation i största möjliga mån och sen kremering och gravsättning med en liten enkel, diskret sten!
*Hej förresten, och kram på dig!! Hoppas du lycks tämja dina demoner*
Jag tycker det är jättebra att du funnit ett sätt att arbeta med din ångest, bara fortsätta i den goda andan. Hoppas allt är bra med dig idag, kram kram!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida